iwasflying

vafan ska man skriva.. klockan är halv fem på morgonen och jag har varit vaken sen två... försökt att somna om flera gånger men huvudet är fullt emd tankar och en jävla ångest kryper i kroppen. jag vet inte hur jag ska klara av denna onsdag. långa lektioner och massa.. skolan går väl helt okej. finns väl inget att säga. blir inte bättre, blir inte bättre helt enkelt.

nu var det iförsig ett ganska bra tag sen jag skrev. jag och pappa lever i en liten lägenhet mitt i stan & mamma bor ute i ett samhälle i närheten. vi har kontakt, men det är ganska ytligt alltihop. ses vi på stan så hejar vi bara, inget mer med det. annars börjar lägenheten äntligen börja kännas som hemma. maten har blivit bättre, kanske lite för mycket bättre. innan kände jag mig fin när jag val smal. kanske för fin så jag började äta lite för mycket. nu känns det som jag kämpar mot kilorna istället. jag ska lägga upp träningschema, peppande låtar och andra grejer som har med träning att göra. jag tänker ha en fin mage, snygg rumpa och allt det där som räknas med att ha en fin kropp. jag fattar inte riktigt hur det kunde hända? först ätstörning, psykologbesök & görmigsjälvilla tiden. nu, gå ner i vikt, se bra ut & äta nyttigt. kommer jag hamna i samma vanor som innan? rädslan finns där men den är inte stark nog att få mig att vilja se ut som jag gör. jag hatar mitt utseende totalt helt enkelt. jag går i en skola där alla tjejer bryr sig om sitt utseende. innan påverkade inte det mig alls. jag gick med slarvigt uppsatt hår och inget smink alls. nu går jag med översminkat ansikte och håret precis perfekt på plats. jag fattar inte riktigt vad som händer egentligen här i tonåren. hatar det verkligen för det var precis detta som pappa varnade mig för. grupptrycket. lika bra att avslöja det, jag rökar, jag dricker ibland men alltid, alltid ser jag till att ingen märker något. jag stog utanför lägenheten och rökte tills jag såg pappas bil komma farande mot huset. fick världens ångest och panikattack att jag sprang därifrån... så rädd att bli påkommen. men jag vill inte röka, verkligen itne. enda sen mormor dog i kol så har jag varit anti röka men ja, ni ser ju hur det går..

och nu sitter jag uppe på natten igen. tråkigt nog ska jag upp vid sju imorgon och åka till sjukhuset och hälsa på mamma. besökstiden på sjukhuset är ju verkligen inte den bästa. mamma har lyckats göra något som jag inte vet vad.. kanske orkar jag inte ens bry mig. jag hör av mig.