Hur allt gick till.
För att ni inte ska tro att det är en wanna be blogg som bara försöker få läsare så ska jag berätta hur allt gick till..
För ungefär 4/5 månader sen bestämde mina föräldrar sig att dom skulle skiljas. Jag var inte chockad över beskedet, för jag hade hört dom bråkat och tjaffsat flera gånger. Jag bara väntade på dagen då dom skulle berätta det. När jag fick reda på det så blev jag inte ledsen, jag var inte heller glad. Jag var tom. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag gick hemifrån och tog en promenad på 4 timmar..
Dagen efter så kände jag mig så sjukt arg och irriterad på mina föräldrar. Jag pratade inte ens med dom. Några dagar senare hade jag varit på en fotbollsträning och pappa kom och hämta mig som vanligt. Han frågade hur det gick och jag svarade snabbt att allting hade gått bra. Sen kollade pappa på mig med tårfyllda ögon och sa att han skulle flytta och mamma skulle behålla lägenheten. Han frågade vad jag kände och då brast det för mig. Jag satt och grät och skrek att jag hatade livet, allting runt omkring och migsjälv. Pappa lugnade ner mig och sa att jag skulle sluta skrika och andas istället. Jag försökte lugna ner mig och när jag väl hade gjort det så började pappa prata. Han sa att det inte var något gemensamt beslut, utan att det var mamma som hade sagt att hon hade tröttnat på både mig och han. Att hon hade bett honom att dra åt helvete och bara försvinna från hennes liv. Jag sa då till pappa att han skulle ta hand om mig och att jag aldrig vill bo hos den kärringen. Nu, några månader senare bor jag hos min pappa i en lägenhet i närheten av Göteborg. Min mamma har försökt att snacka med mig och försökt få pappa att låta mig vara hos henne några gånger i månaden. Men jag vägrar. Hon har fått mig att må dåligt. Jag har då haft ätstörningar sen den där dagen. Jag har inte kunnat äta, det är hennes svek som har gjort mig svag. Min pappa vet då om detta och jag går hos psykolog några gånger i månaden. Jag är enda barnet, jag har ätstörningar, en lycklig pappa (tack och lov för det!) en störd mamma och ett rätt så kasst liv. Så, vad tycker ni nu?
